Wäldigt Wänlig Wärld

Ihärdigt försöker min morgontidning övertyga mig vilken hemsk plats Nätet är. I detta digitala kloaksystem, där mänsklighetens underströmmar forsar, hasar onämnbara varelser genom stanken och mörkret för att sprida solkiga sidor ur förbjudna böcker fyllda med drogrecept, terroristmanualer och urartad pornografi.

Det är så man ryser. Huh!

Inte så långt från där jag bor finns en trevlig stad som heter Köpenhamn. Där kan man göra det mesta: träffa folk på gott humör, köpa snygga prylar till köket eller gå på balett. Den som så önskar kan å andra sidan få valfri substans distribuerad i hjärnan eller diverse föremål införda i härför icke avsedda kroppsöppningar. Ändå är det ingen som förfasas över att jag tar barnen till Zoologisk Have en söndagmorgon.

Nätet är en global stad, här finns allt mänskligt, högt och lågt. Det finns forum för underliga värderingar och livsmål, men det finns det i London och Wien också. Det är något för oss anständiga att ta itu med, och för mig att skriva mer om, men idag ville jag istället hylla den Wäldigt Wänliga Wärld som Internet trots allt är idag.

Jag förundrades över det när jag fortfarande hade Netscape 1.0, jag förundras av det idag. Överallt blir man vänligt bemött, det utväxlas tackbrev och beröm och vänliga påpekanden om brister på websidorna. Folk ligger i som sjutton för att hjälpa till med en strulande SCSI-kedja, eller en text av Led Zeppelin, och det för människor i nästa världsdel.

Folkvett och hyfs har ett eget namn på Nätet: "Glöm inte Netiquetten!" intutas det i varje newbie. Precis som det där "etikåmoral" som det skrivs så mycket om i Sverige idag handlar det om ett nytt namn på gamla dygder: hänsyn, hederlighet och eftertanke. Netiquetten formulerar det som alla borde lärt sig hemma - eller i alla fall på dagis. Hälsa och presentera dig. Var vänlig om du inte har orsak att vara ovänlig. Lyssna på vad andra har att säga. Svara på brev precis som du svarar på tilltal. För inte liv där andra vill ha lugn. Sprid inte lögner. Pracka inte dumheter på folk. Visa inte rumpan på offentliga platser.

Varför är då stämningen - serverträngsel och bandviddsbrist till trots - fortfarande så god på Nätet? Varför blir den inte lika knuffig och buffig och surmulen som på pendeln till Södertälje sådär vid halvfemtiden.

Kanske beror det på att vi ännu rör oss i nybyggarland. Generositet och vänligt bemötande är en överlevnadsstrategi i en föränderlig, komplicerad värld: "hjälper du mig så hjälper jag dig tillbaks!". Jag har en ytterligare förklaring som jag gärna vill tro på: på Nätet bär vi alla namn (åtminstone enligt Netiquetten). Vi *är* någon. Då uppstår det märkliga att vi i ett kollektiv på tiotals miljoner användare har en identitet som är mer uttalad än den vi har på nattbussen med tre medpassagerare. Det tål att tänka på.