Elbow på Gröna Lunds-teatern, Stockholm 30/5-2001

Elbow: Asleep In The Back (V2)

Lika briljanta på cd och scen

Ligger Coldplays Parachutes och snurrar i din cd-spelare titt som tätt? Här kommer goda nyheter till dig: du kommer att älska deras västengelska kolleger Elbow, stjärndebutanter på V2.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser har Elbow skivdebuterat. Redan för tre år sedan var förväntningarna stora på dem som efterföljare till Radiohead. Av anledningar som vi inte ska gå in på här blev det pannkaka av både inspelningssessioner och skivkontrakt.

Vackert och originellt
När de nu slutligen träder fram i rampljuset tar de andan ur mig. Likheterna med Coldplay är många: särpräglat, men samtidigt lättlyssnat låtmaterial, uppfinningsrika musiker och en gudabenådad sångare.

Han heter Guy Garvey, och i sina texter vänder han ut och in på sitt liv. Newborn är en sorgevisa över ett förhållande som håller på att slut: ”Press your lips / to my eyes / Taste my tears /on your tongue”. Red , som är albumets första singel, skildrar Carveys förtvivlan över flickvännens amfetaminmissbruk ("You're a tragedy starting to happen"). Skivan avslutas med en ömsint hyllning till Garveys familj i Scattered Black'n'Whites (”She scruffs my hair in the kitchen steam /she’s listening to the dream i weaved today.”)

Imponerande men kort konsert
”Blott i drömmar Olympen stiger till dödliga ned” skrev Stagnelius. Vi mälardalsbor fick i strid med detta möjligheten att se Elbow nu i onsdags. De gav en timslång spelning på Gröna lundsteatern för en publik på några hundra (Av dörrvaktens gästlista att döma måste en tredjedel ha gått in utan att behöva lösa biljett...).

Först upp på scen var Ida Kristin, Sveriges unga svar på Emmylou Harris. Hennes talang är odiskutabel, men hon och hennes gitarrist var plågsamt nervösa.

Men det var sannerligen inte Guy Garvey och hans band. I tio år har de repat, spelat, grälat och skrattat tillsammans. Idag spelar de som om de var organiskt sammanvuxna. Med slutna ögon sjunger Garvey så att jag ryser: klockrent, glödande. När koncentrationen bryts mellan låtarna är han bara en polare som häver sin öl och snackar som sutte han på puben hemma i Bury i norra Manchester. Själv får jag hålla tillbaks impulsen att ställa mig upp som operaälskarna på La Scala och gasta ”Bravissimo! Excellente! Magnifico!”.

Till slut: var kommer namnet ifrån? Jo, enligt en sjuksköterska i Dennis Potters tv-serie ”Den sjungande detektiven” är ”elbow” världens mest sensuella ord. Smaka på den!