Badly Drawn Boy på Kägelbanan, Stockholm 16/3-2001:

Charmigt men onyanserat

(Eskilstunakuriren 20/3-2001)

De brittiska kritikernas guldgosse är ute på europaturné. Hans fyra fyrkantiga musiker kunde inte göra musiken rättvisa, men Badly Drawn Boy kunde fortfarande bjuda på sig själv.

Han ser ut som en av jepparna som samlar tomburkar i stadsparkens papperskorgar: illasittande jeanskostym och den berömda, grovstickade mössan långt nerskjuten i pannan. I samma ögonblick som han kliver ut på scenen har han fängslat oss alla med sin vänliga framtoning, lågmälda humor och självklara karisma.

Mannen som gör vad som faller honom in

Under mer än två timmar, blandar han låtarna från succéalbumet "The Hour of Bewilderbeast" med annat eget material. Det vilar en avspänd lekfullhet över alltsammans; låtarna tycks komma i den ordning det faller sig (publiken får också önska).

När han kommer av sig mitt i en låt säger han lugnt "I forgot the chords", och börjar om. Med ett spegel-armband smeker han publikens ansikten med solkatter från strålkastarna. Rätt som det är tar han fram en bild av sin tre månader gamla dotter Edie ur plånboken (”What a beautiful smile!”) och låter den gå runt i publiken.

Bullerskadade låtar

Men om mötet med Badly Drawn Boy var en upplevelse kan man inte säga detsamma om musiken. Jag vet inte om det ska skyllas på bandet, ljudteknikern eller lokalen. På cd är musiken behaglig och levande som en lövskog i juni. Serverad ur tremeters högtalarstaplar blir den bullrig och steril.

De lågmälda sångerna, till exempel "Camping Next to Water" och "Stone on the Water", for mest illa i det karga ljudlandskapet. Slamriga nummer som singelbaksidan "Chaos Theory" och "Cause a Rockslide" blev å andra sidan desto kraftfullare.

Bildtext:

Mössan har blivit hans varumärke. Märket i pannan är en Bruce Springsteen-badge. The Boss är nämligen Badly Drawn Boys musikaliska husgud – något som knappast speglas av hans musik! .