– Men jösses, sicken kökkenmödding!
Min kökkenmödding (se bild) är inte som 1800-talets kökkenmöddingar, för då var ordet blott en arkeologisk term som betydde ”måltidsrester från stenåldern”. Innan tre danska forskare kom på att det handlade om gamla ätställen, trodde man att högar med skaldjursskal, djurben, flintavfall och keramik var ”naturliga skalbankar”.
Den annorlunda stavningen med kk beror på att ordet kommer från danskans ”køkken” för ’kök’ och ”mødding” för ’avskrädeshög’ – och att vi ovanligt nog inte har försvenskat den.
